Plasma induktionsugn

Utöver de ovan nämnda olika typerna av induktionsugnar finns även plasma induktionsugnar och elektroslagginduktionsugnar. Plasmainduktionsugn är en slags smältutrustning som dök upp på 1970-talet. Det är en kombination av en vanlig induktionsugn och en plasmabågeuppvärmningsanordning. Mellanfrekvensinduktionsugnen är utrustad med ett stängt ugnsskal, eller så läggs en förseglad topp till spiralen. Locket är utrustat med en plasmapistol och botten av Tansuo är utrustad med en bottenelektrod, som visas i figur 2-1.

Förutom strömförsörjningen för induktionsugnen har strömförsörjningen även en plasmabågeströmförsörjning. Ugnar med liten kapacitet har endast induktionsvärmeslingor, och ugnar med stor kapacitet inkluderar induktionsvärme- och omrörningsslingor. Bottenplattan på markrullen är utrustad med en vattenkyld anod, och det finns ett hål i mitten av ugnskåpan för att plasmapistolkroppen ska sträcka sig in i ugnen (plasmapistolen är uppdelad i två typer: DC och AC). Pistolkroppen och ugnslocket måste förslutas och kylas med vatten. Ugnslocket har en laddningsbehållare och ett observationsfönster. Ugnens skalstruktur är uppdelad i två typer: helt sluten och halvsluten.

Vid vanlig induktionsugnssmältning värms slaggen upp av smält stål, och slaggens temperatur är lägre än det smälta stålets, så slaggraffineringskapaciteten är låg. Plasmabåge kan värma slaggen, övervinna bristerna med låg temperatur hos vanlig induktionsslagg, och förseglingen av plasmainduktionsugnen kan bilda en skyddande atmosfär, därför kan det avsevärt förbättra slaggens raffineringsförmåga. Plasmainduktionsugn kan användas för att smälta rostfritt stål med ultralåg kolhalt, finförseglingslegering och andra material, och dess kvalitet når eller närmar sig nivån för en vakuumbågsugn.

Figur 2-1 Plasmainduktionsugn

1 en plasmapistol; 2—observationshål; 3—stål utlopp; 4—sensor;